cabinlife.blogg.se

 

 

Välkommen till en ny dag i mitt nya liv!

Jag har sett att det finns många bloggar om fattiga för fattiga med tips om billig mat och om hur man gör för att bli skuldfri. Ingenstans har jag hittat en blogg om hur det känns att vara fattig. På riktigt. Det är ingen skam att vara fattig. Men säg det till den som har blivit fattig på grund av skulder. Det är skamkänsla på riktigt. Skuld och skam gemensamt är farligt för den mentala hälsan. Men det går att komma ur det med.

År 2002 hamnade jag på sjukhuset efter ett suicidförsök. Jag fick ett par veckors husmorssemester så jag kunde vila ut och komma på en plan för hur jag ska komma vidare i livet.

Jag har varit skuldsatt sedan jag var 18 år men hade ändå haft en dröm om att någon dag kunna betala tillbaka allting och börja mitt nya liv. Sen gick jag i personlig konkurs med skulder från ett eget företag. Då förlorade jag hoppet. Jag sjönk ner i ett djupt mörker som jag fick kämpa med att försöka komma ur. Jag kände mig värdelös och hade en känsla av djup skam. Skammen är värst. Jag hade haft företaget så kort tid så jag lyckades lösa försörjningen iallafall. Men skuldberget fick jag bara lägga åt sidan.

Jag kunde inte få ny lägenhet, inget mobilabbonemang, ingen ny mobiltelefon, jag kunde inte få ett betalkort så jag kunde betala en taxi. Det här var långt innan swish och direktbetalning på banken. Jag var skyldig min bank pengar så jag bytte bank. Jag hade skräck över att om mina bidragspengar kom in på kontot skulle banken ta dem för betalning för banklånet. Jag var ständigt rädd för att någon skulle ta mina pengar så att familjen skulle få svälta eller att inte kunna betala hyran. Kronofogden skickade ständigt brev till mig. Jag skrev bara på att jag hade tagit emot dem men mer gjorde jag inte. Det var för tungt att ta tag i.

Livet gick vidare.

Plan 1 var att få en utbildning. Jag kom in på drömlinjen och blev tvungen att hoppa av för man kan inte studera med skulder. Csn fanns med på den listan så jag var tvungen att avbryta skolgången mitt i och gå till soc. Soc krävde det för jag kan inte plugga och gå på soc samtidigt. Nästa steg var att skaffa ett fast jobb utan färdig utbildning. Det var inte lätt. Med en stor portion tur hittade jag till slut ett fast jobb. Det tog flera år med vikariat innan det gick igenom.

År 2015 lämnade jag in en ansökan om skuldsanering med hjälp av kommunens ekonomirådgivare. Jag hade aldrig kunnat göra det själv. Det var för skamfyllt att gå igenom alla skulder för de var så MÅNGA. Jag hade samlat alla mina tråkiga brev om skulderna i en pärm. Ingen ordning. Bara satt hål i dem och lagt i pärmen. Ekonomirådgivaren var ändå imponerad. Allt var ju samlat på ett ställe. Jag hade inte läst breven. De var för tungt men hon hjälpte mig att reda ut dem. Sedan behövde jag bara skriva på pappren. Beslutet kom 2016 och det blev beviljat. Jag har aldrig haft det så bra som under den här tiden. Den psykiska påfrestningen att vara skuldsatt med den ständigt närvarande skamkänslan har bytts ut mot en nöjdhet över att jag faktiskt gör rätt för mig.

Tack vare coronapandemin så ser livet annorlunda ut igen. Jag blev uppsagd från mitt jobb. Jag skickade in en omprövning till kronofogden om att mina inkomster minskar. Den blev avslagen men med lite tur och hårdare åtstramning resten av tiden ska det gå. Det är bara några månader kvar. På något sätt måste det gå.